De som påstår att social intelligens i stort sett är detsamma som generell intelligens tillämpad på sociala situationer kanske skulle göra klokt i att resonera tvärtom: att tänka på att generell intelligens bara är en biprodukt av social intelligens, låt vara en som vårt samhälle har kommit att värdera högt.
Daniel Goleman: Social intelligens, 2007
Jag går ut med min hund Oscar varje dag. Oscar är en labrador och hanne. Det innebär att han ofta vill stanna och pinka revir. Promenaderna och revirstoppen ger oss två möjlighet till många reflexioner – låt vara med olika fokus.
Idag så fick jag på den klarblå himlen se ett flygplan som med hög hastighet flög i riktning mot Atlanten. Kanske på väg till Amerikat som man sa förr.
Synen gav tanken på vilka som kunde finnas i planet på väg någonstans i överljudsfart istället för att vara hemma och göra det de ska. Det är nog konsulter och chefer samt en och annan turist tänkte jag. Oscar bryr sig inte om flygplanet. Han hade funnit en hög grästova som var mer intressant.
Undrar vad de tänker på och om de ser oss här nere på jorden. De bryr sig nog inte om oss. De ser oss inte även om det är molnfritt och har stora tankar om framtida affärer och karriärer, kom Oscar och jag överens om. Vi tänkte inte mer på det, men det var en intressant tanke att spinna vidare på tyckte vår katt Snurran när vi kom hem och berättade vad vi hade varit med om och tänkt.
Di söm ä i överljudsplana ha nog samme vy sa Snurran. Di ser inte öss, bare sä själve, dän blåa himlen och dän däringa digitale fartmätar´n som finns för alle å se på. Farta och riktninga kan di int göre nå åt. Dä piloten söm bestäm. Katter är kloka. Snurran är från en skogsstuga i norra Värmland så hon taler på mål, om en säger.
Vi nere på marken ser inte dem som sitter i planet. Det är så stor höjdskillnad. Vi här nere bryr oss oftast inte heller om det. Vi går på som vanligt. Var och en på sitt håll och i sina egna tankar. Det är vårn snart tänker Snurran och då köm småfögglera.
Denna beskrivning vill vi tre – Oscar, Snurran och jag- nu överföra på chefer i näringslivet och ansvariga chefer i samhällsorganisationer och folket på olika nivåer i organisationerna. Oscar och Snurran känner inte till något om detta som vi kallar mänsklig intelligens, men de kan lukta sig till en och annan dretstövel när de vill. Jag säger dig sa Oscar att folk som åker bil fort ser inte mig heller. Oscar är född utanför Uppsala så han talar mer riksmål. Och tänk på så många katter som körs över av människor i bilarna. En del är ju bra å bli av med men inte min kompis Snurran. Då skulle jag bita dem i benet.
Så där håller vi på och snackar. Dä ä så svårt att få nön söm ser en idag. De ä söm man inte fanns. Man ä bääsch. De ä bare dä sa Snurran att chefera sir och bryr sig int öm varann heller. Men jag ha en böll som ja liker å rulle på, särskilt utför trappa så Oscar kan få´n.
Det hör inte hit sa jag. Jo då sa Snurran, dä gö dä vesst. Säg att vi har en böll dvs. en ide som ja kom på och som ä bra- gööör bra alltså. Och så taler jag öm ett för dig. Men du hör ju inte på, särskilt när du själv va i karriären. Dä först nu du hörer på mä. Det instämmer jag i sa Oscar myndigt. Numer kan jag till och med få ett ben på vardagarna. Ja ha sa jag ni menar att jag tittade på er men jag såg er inte. MMMMM sa båda samtidigt.
Det innebär ju att en del måste sakta farten så att de kan se och lyssna och fånga upp vad som händer på marken och i verkligheten. Andra måste våga och kunna säga ifrån om något viktigt och tala om hur de ser på olika frågor. Vi har en gemensam framtid att bygga. Det är för stort informationsslack idag mellan de olika nivåerna, ja flera år mellan chefernas idéer och personalens möjligheter och färdigheter för att kunna samarbeta i en gemensam positiv riktning.
Äntligen sa Oscar och Snurran. Nu sover jag en stund sa Oscar som nu är över 10 år. Fint sa Snurran då ger ja mä ut å ser öm dä är nå möss under snön.
Ja tänkte jag, bättre en hundpromenad med revirstopp än fartåking i jetplan med tillhörande jetlag.
/Tommy Rosenberg